112
Mmm, så var det dags igen!
Min älskade sambo ringde, vi pratar...tjoppan låtsas prata med honom i en annan telefon, tappar den på foten & försvinner bort, låååångt bort!!!
Tänk er någon som sett något så skräckinjagande att denna person fryser fast i marken, blir likblek i ansiktet & tappar ALL kontakt med världen. Just så försvann tjoppan den här gången. Inte som förra gången då hon krampade, tuggade fradga & blev blå.
De två ambulansmännen undersökte henne, ingen reaktion...som fastfrysen och fullständigt borta. Efter många om och men vaknade hon tillslut efter sin "psykos".
Den här gången frös hon, hon frös verkligen fast & stirrade rakt igenom mig, sin mamma. Hon såg inte mig, hon såg ingenting. Sambon 22 mil bort...jag, ensam; igen! =(
Nä, det skulle inte hända igen! Vi hade bestämt att det inte skulle hända igen...eller hur?! Varför?!? Varför händer det igen?!? Varför händer det vår älskade, lilla, underbart fina dotter?!? Hon förtjänar det inte! Min älskade dotter.
Nu ligger hon och sover, i vår säng...inte i sin...i vår! Vill känna henne andas, vill känna hennes närhet.
Over And Out