Tiden...
Åh så tiden går fort! Alldeles för fort!!! För ett år och några månader sedan kändes det som en EVIGHET att måsta vara hemma och ta hand om en bäbis i över ett år! NU; när tiden runnit ut och jag måste återgå till mitt arbete igen....då känns det som att den där "evigheten" bara försvann. *BUHU*
Imorgon börjar jag jobba igen och den separationsångest som jag känner är ENORM!!! Jag vill verkligen inte åka ifrån min älskade tjoppa!!! Jag vill stanna hemma, mysa, gosa, skratta & bara rå om henne...inte åka till jobbet!!!
Men visst; man ska faktiskt vara glad att man har ett jobb överhuvudtaget! Det är det inte alla som har, och det jag naturligtvis glad över. Jag är också riktigt nöjd med mitt jobb, jag trivs med mina arbetskamrater och alla underbara elever. Men, ändå; SEPARATIONSÅNGESTEN ligger där och maler, maler, maler!!!! =( *GRÅT*
Min älskade dotter kommer inte att lida ett dugg över att hennes mamma åker på jobbet, hon får nämligen stanna hemma med sin pappa. Det är verkligen inte fy skam! Henne går det verkligen ingen nöd på! Det är bara den arma modern som har det jobbigt.
Jag vet att jag kommer att komma in i mitt jobb efter bara några ynka dagar, men det är inte det som är grejen. Det är inte jobbet som känns tungt...utan vetskapen om att inte få tillbringa varenda minut, sekund tillsammans med världens finaste unge!!!
(Tänk när du var i magen...då visste jag inte att ett år kunde gå så fort!!!)
Kan tänka mig att mitt bloggande kommer att minska gi och med att jag börjar arbeta igen. Nu kommer jag inte kunna sitta en liten stund på dagen, medans tjoppan sover...Men, lite blogg kommer ändå att hinnas med.
Kramar!
RÅ OM VARANDRA!!!
Over And Out
Imorgon börjar jag jobba igen och den separationsångest som jag känner är ENORM!!! Jag vill verkligen inte åka ifrån min älskade tjoppa!!! Jag vill stanna hemma, mysa, gosa, skratta & bara rå om henne...inte åka till jobbet!!!
Men visst; man ska faktiskt vara glad att man har ett jobb överhuvudtaget! Det är det inte alla som har, och det jag naturligtvis glad över. Jag är också riktigt nöjd med mitt jobb, jag trivs med mina arbetskamrater och alla underbara elever. Men, ändå; SEPARATIONSÅNGESTEN ligger där och maler, maler, maler!!!! =( *GRÅT*
Min älskade dotter kommer inte att lida ett dugg över att hennes mamma åker på jobbet, hon får nämligen stanna hemma med sin pappa. Det är verkligen inte fy skam! Henne går det verkligen ingen nöd på! Det är bara den arma modern som har det jobbigt.
Jag vet att jag kommer att komma in i mitt jobb efter bara några ynka dagar, men det är inte det som är grejen. Det är inte jobbet som känns tungt...utan vetskapen om att inte få tillbringa varenda minut, sekund tillsammans med världens finaste unge!!!
(Tänk när du var i magen...då visste jag inte att ett år kunde gå så fort!!!)
Kan tänka mig att mitt bloggande kommer att minska gi och med att jag börjar arbeta igen. Nu kommer jag inte kunna sitta en liten stund på dagen, medans tjoppan sover...Men, lite blogg kommer ändå att hinnas med.
Kramar!
RÅ OM VARANDRA!!!
Over And Out
